Pulau Ubin

Nytt år och nya äventyr! Nyårsaftonen för oss här i Singan går inte till historien som något större spektakel direkt, inte en raket hörde vi under hela kvällen som för övrigt bestod av middag och senare en DVD. Det är tydligen förbjudet här med smällare annat än organiserade fyrverkerier. På Aftonbladets hemsida såg vi en fin bild på fyrverkerierna i Singapore som var för långt borta för att vi skulle höra eller se.
Vi åkte dock ned till Raffles Hotell tidigare på eftermiddagen och tog en "Sling" samt Champagnedrink sådär glamouröst som det bara kan vara i Singapore.

Idag har vi varit på Pulau Ubin, en ö i Johorsundet mellan Malaysia och Singapore (ön tillhör Singapore). På den här ön, som är det sista oexploaterade området i Singapore, bor ca ett hundratal invånare som försörjer sig i huvudsak på fiske, räkodlingar och turism. Här har tiden stannat någon gång på sextiotalet och kontrasterna är stora mellan skyskraporna och denna lantliga miljö som det bara skiljer en halvtimme mellan. Här finns nästan ingen biltrafik och de boende har dieselgeneratorer som elförsörjning. Här finns forfarande många djur- och växtarter kvar som också tidigare fanns på fastlandet. Kobror, pytonormar, vildsvin och varaner är några av de djur man kan träffa på....gulp!

För några dollar tog vi "bumboats" ut till ön, inga tidtabeller finns, när man är tillräckligt många blir man ihopföst av hetsigt snackande (på mandarin!) kaptener som inte kan ett spår engelska på en av båtarna och off we go!

En massa bråte överallt på båten och inget säkerhetstänk alls, det är bara att hålla i sin unge så han inte knallar rakt i vattnet då båten är öppen baktill.

På ön hyrde vi cyklar och om man ska ta hänsyn till de "tips" på öns hemsida angående cykling på ön så var vi nog mycket slarviga! Vi skulle: ha sovit ordentligt natten innan, ha rejäla skor, mängder av vatten med oss, ha hatt och tänka på att cykling kan vara farligt, ja tom dödande!!!

Vi trotsade alla tips och överlevde!

Jag ska erkänna att jag var lite skraj för vi skulle träffa på något av alla de farliga djur som tydligen inte alls är ovanligt att man ser här. Som tur är såg vi inget farligare än en tupp! Efter en svettig cykeltur på typ en km (;-)) var vi så trötta att vi var tvungna att stanna och äta lunch och hämta krafter igen! Puh, en riktigt, riktigt varm dag idag!

Upp på cykeln igen och mitt ute i ingenstans så hittade vi detta väldigt gula hus....

En plats för tillbedjan till en tysk flicka död 1914 i första världskriget. Hon dog tydligen när hon föll ned för ett stup i flykt från engelska soldater. Varför man tillber henne har lokalbefolkningen numera glömt bort men det kommer fortfarande folk och ber om tur i spel b.la!

Nu vet jag var min stulna cykel och alla andras också för den delen hamnar, på Pulau Ubin!

Helt genomsvettiga efter vår väldiga prestation (cykla några km...) så tog vi båten tillbaka och åkte till wild, wild, wet, ett vattenlekland i Pasir Ris för att svalka av oss. När vi kom hem skypade vi med Bodil och Rickard som precis skulle ut och skotta den halvmeter snö som kommit under natten hemma!

Tjing!