Sverigebesök!

Efter det hemska dygnet i Indonesien förra helgen så var både jag och Magnus fullt nöjda med att få återgå till vardagen igen, Magnus har väl aldrig varit så glad över att få gå till jobbet en måndag. Jag själv tog det lugnt med att bara sitta i en park och läsa en bok för att på tisdagen gå ännu en guidad med Singapore walks, denna gång i Chinatown. Trots att vi varit där flera gånger med guideböcker i högsta hugg så fick jag lära mig jättemycket intressant av en jättebra guide. Ett smidigt koncept där man möter upp på morgonen vid olika tunnelbanestationer runt om i stan och där man inte behöver förboka utan betalar på plats. Varje dag i veckan mellan 9.30-12 så det passar mig väldigt bra eftersom William är på dagis då.

Vi besökte även detta Buddatempel där det pågick en puja, en slags andaktsstund. För övrigt är Chinatown extra roligt att besöka nu när det kinesiska nyåret närmar sig. Överallt finns tingeltangel i rött och guld och gatorna är prydda med körsbärsblommor.

På onsdagen kom min bror Jonny och hans son Anthon hela långa vägen från kalla Sverige. Resan hade gått bra om än tröttsam och så är det ju. Jonny som "trodde jetlag var en myt" har blivit varse att så inte är fallet. Flera nätter följde där de somnade gott bara för att vakna efter någon timme och titta i taket till morgonen grydde. Been there, done that!! Vi vet allt om detta fenomen, haha...

Jag kan tillägga att långbyxorna och jeansen raskt åkte av för mer bekväm klädsel.

De har nu traskat sig runt i city, gått på Orchard Road, varit runt Boat Quay, tagit en Singapore Sling på Raffles osv. I fredags grillade vi vid poolen och Jonny fick vara grillmästare, ett svettigt jobb i värmen.

I lördags tog vi med våra gäster till Chinatown och nu när jag gått en guidad tur där kunde jag berätta lite mer om det. På kvällen tog vi oss ut till East Coast och åt skaldjur på restaurang Jumbo. Här spanar Jonny ut mot havet och alla fartygen som ligger på redden utanför kusten.

Jonny och Anthon fick nu testa Singapores specialitet, Chilicrab och blackpeppercrab samt mycket annat gott.

Vilket inte alltid är så smidigt att äta......

Idag söndag har vi varit och promenerat på Southern Ridges, en sammanhängande vandringsled mellan flera olika parker där man går på höga stålställningar bland trätopparna. Målet var Mount Faber, 105 meter över havet med en fin utsikt över stan. Svettigt värre i solen! Senare intog vi lunch på en thairestaurang. Medan vi fortsatte hemåt för sol och bad i pool fortsatte våra gäster att göra Singapore. Jag kan avslöja att de nu börjat anta en lätt rosaröd hudton av allt promenerande i solen.....



Idag har en för mig mycket speciell person födelsedag.....världens bästa (cykeltokiga) syster yster! Jag insåg när jag skulle lägga upp en bild på dig att ingen fanns här bland mina bilder i Singapore. Därför snodde jag helt enkelt en av dig på facebook, därav storleken...

Stort GRATTIS KICKI på födelsedagen från oss alla här på andra sidan jorden. Hoppas du får en dag då du gör något du verkligen tycker om. Vi saknar dig!

Weekend i Jakarta

Helgen som varit har vi tillbringat i Indonesiens huvudstad Jakarta. En och en halvtimmes flygning från Singapore men som att komma till en annan värld. I Jakarta bor ofattbara 17 miljoner människor men siffrorna är osäkra då ingen egentligen vet säkert. Vi flög till Jakarta i torsdags eftersom Magnus hade ett möte inbokat där på fredagen. Vi kände ju oss lite sådär lagom oroliga över saker som att bli rånad i taxin, bombattentat, jordbävningar osv. Allt gick dock bra och vi kom fram till hotellet utan problem. Det märks att rutinerna ändrats i och med de bombattentat som skett tidigare. Våra väskor blev scannade innan vi fick komma in på hotellet bl.a.




Hotellet var femstjärnigt och superlyxigt förstås med personal överallt som bl.a såg till att man slapp den stora ansträngningen att trycka på hissknappen. För att man verkligen inte skulle slita ut sig i onödan så var toaletterna automatiska med funktioner som att toalocket öppnade sig när man klev in samt spolning, torkning och fläkt.....hm....vi hade ganska kul åt denna helgalna toalett!!


Indonesierna liksom andra asiater är ju väldigt förtjusta i barn så William fick väldigt mycket uppmärksamhet. I torsdagskväll åt vi på en av hotellrestaurangerna och William togs om hand effektivt av personalen. Vi avböjde dessert men servitören tyckte väl synd om William som hade så snåla föräldrar så han kom in med en enorm bricka med massor av praliner och William fick välja och vraka! Sockerkick var ordet! Efter några timmar var vi sådana superkändisar på hotellet att alla, både servitriser och annan personal hejade glatt -Hello William! var vi än gick, hihi...

I Jakarta råder stora klyftor mellan fattiga och rika. Många är oerhört fattiga vilket gör att kriminaliteten är ett stort problem. Eftersom jag inte ville utsätta mig eller William för onödiga risker så höll vi oss på hotellet under tiden Magnus jobbade. Det räckte att bara titta ut från hotellet och ut över skylinen för att inse hur stora skillnader det är. Höghusen var jämförelsevis få och nedanför dem massor av fallfärdiga hus. Känslan i magen var inte så behaglig när man bor femstjärnigt och samtidigt möter gatubarnens bedjande blickar när de tigger utanför taxin vid rödljuset.

William och jag äter lunch på rummet.

Hotellpoolen uppe på taket.

På fredagskvällen blev vi bjudna på middag av Magnus affärskontakter och folk från kontoret där. Vi åt kinesisk mat och jag tror att det var första gången de hade affärsmiddag med en treåring vid bordet!

På lördagmorgonen ställde vi klockan för att ta oss ut till hamnen. Vi hade bokat ett dygn på en av Indonesiens tusentals öar, Pulau Ayer, som en trevlig avslutning på vistelsen. Om vi hade varit lite oroliga för Jakarta så kände vi oss iallafall trygga med ön vi skulle till, en liten paradisö bara en halvtimme med båt från Jakarta.

Bilderna på nätet var fina och det lilla orosmomentet att vädret inte kanske var så jättebra brydde vi oss inte så mycket om. Bada och snorkla kan man ju göra även om inte solen är framme tänkte vi.

Oj, så fel vi hade! Hade vi lytt våra instinkter direkt i hamnen så hade vi inte åkt för det var inte direkt ett superproffsigt mottagande i en vänthall som såg ut och stank som en soptipp. Vi fick vänta där en stund för att det blåste lite för mycket men efter en halvtimme så skulle vi då åka.

Vi var ca 25 personer som åkte och flera barn. Redan innan vi kommit utanför hamnen gungade det och blåste så mycket att både jag och Magnus kände oss oroliga. Ingen av oss är ovan vid båtar och sjögång men denna båtresa som varade i trettiofem minuter var en ren skräckupplevelse. I början skrattade folk när båten kastades som en vante mellan vågorna men sedan började alla att spy både till höger och vänster och när folk sedan började ta på sig flyvästarna så blev vi verkligen rädda. Personalen sprang fram och tillbaka och gjorde ingenting för att lugna oss. Vi trodde verkligen att vår sista stund var kommen. Jag var väldigt sjösjuk men vi klarade oss alla tre från att spy men rädslan var verkligen värre än allt annat. Den enda på båten som var oberörd var.....William! så klart! Han skrek av skratt fast han nästan for i taket varje gång båten dunsade i handlöst.

När vi så kom fram så lade sig folk på bryggan och spydde, barnen grät och folk gjorde korstecken. Mina ben darrade flera timmar efteråt.

Ön då....ja, efter en timme hade vi sett och gjort allt man kunde på denna pyttelilla ö. Allt var nedgånget och inte alls som på bilderna (förstås). Poolen var skitig, vår lilla "cottage" på pålar på havet var en mardröm. Det blåste så att vi trodde att pålarna skulle ge med sig och sova var inte att tänka på när man för varje våg hörde hur det knakade. Eftersom vågorna gick höga så kunde vi inte bada i havet heller. En restaurang fanns på ön och inte helt oväntat var maten ingen höjdare. Att det var lågsäsong kan förklara en del, poolbaren var stängd och alla andra aktiviteter också. Sista båten hade gått för dagen (om vi nu hade vågat åka tillbaka) och här hade vi nu ett drygt dygn framför oss med absolut ingenting att göra förutom att vänta. Vänta på att få göra den traumatiska resan tillbaka igen dagen efter....om vi hade tur.

Vi var mycket oroliga över att dels göra om resan förstås men också för att det skulle blåsa ännu mer och vi inte kom därifrån och behöva missa flyget hem till Singapore.

Vår "cottage".

Det tog tio minuter i lugn takt att gå runt hela ön!

Den enda som tyckte det var jättespännande var William som åtminstone kunde gunga på öns lekplats och gå på skattjakt på stranden där havet spolat upp massa skräp. Han sov gott hela natten medan vi oroligt gick upp för att se ett skådespel av blixtar på himlen medan havet stormade och regnet piskade och det läckte in i vår stuga. Fantastiskt skönt att han inget märkte av vår eländiga vistelse. Dagen efter blåste det lika mycket och vi satte oss på stranden för att kolla in när båtarna med nya gäster anlände. Samma visa med folk som spydde över bryggan och vi kände med dem! När fyra båtar kommit med folk så sa vi till varandra att -Ok, det blir förjävligt att göra om resan men har de överlevt så ska väl vi.

Tillbakaresan gick mycket bättre dock och jag nästan grät av lycka när vi var i land. Vi hann med flyget och var hemma igen i Singapore sent igår kväll, herregud var härligt det var att komma tillbaka!

William på "sakletarjakt" på stranden.

Detta hemska dygn lämnar vi nu bakom oss med glädje och förhoppningsvis har vi lärt oss något, att följa våra instinkter lite bättre åtminstone.

Nu väntar vi på det sista Sverigebesöket. Min bror Jonny och hans son Anthon kommer på onsdag och vi skall bl.a göra en resa ihop till Vietnam. Ska bli roligt att visa dem Singapore och jag hoppas att de kommer få en härlig semester här!

Hej då Julia och Jonathan!

Så var det dags för de stora barnen att åka hem till Sverige och skolan igen, inatt (Singapore-tid)åker de med flyget till Köpenhamn. Nu har vi bockat av de sista "se och göra" -sakerna på vår lista. I måndags åkte vi en tur med Singapore Flyer, världens högsta pariserhjul. Fantastisk utsikt över staden och vi såg ända bort till Indonesien!

Igår var jag och Jonathan i Labrador Park, där finns rester av tunnlar från andra världskriget vilka upptäcktes först 2001. Dessa tunnlar skulle öppnat igår då de renoverats sedan i höstas men när vi kom dit var de fortfarande stängda. Besvikna satte vi oss för att ta något att dricka på restaurangen mitt emot. Servitören på stället kände med oss när han fick höra att Jonathan skulle åka hem och inte kunde komma tillbaka när de öppnat igen så han inte bara bjöd oss på coca-colan utan det visade sig att han även skötte entren till tunnlarna så han öppnade och vi fick en minivisning inuti! Man blir så glad av sådan vänlighet!

Labrador Park

Måste förresten berätta del 2 i möte med vilda djur (STOR ödla i söndags ju), mitt på trottoaren intill en av stadens mest trafikerade vägar höll vi på att trampa på en ORM!!!! Den var lång men smal och säkert inte farlig men för oss nordbor är det ju inte vardag direkt så hjärtat hamnade i halsgropen kan jag säga. Benen darrade och jag såg ormar överallt flera timmar efteråt.....

Idag på förmiddagen har vi strosat omkring lite på Raffles hotell, det är ju som ett helt kvarter med lite affärer, cafeér och restauranger. Vi intog en sk "western breakfast" på ett café´. Jag tror att de fått det hela om bakfoten för inte brukar min frukost bestå av det här...men smaskigt var det!

Ikväll innan barnen åker äter vi mat från det närbelägna hawkercentret, satayspetten med jordnötssås är supergott. Jag hade gärna följt med barnen hem faktiskt men ännu är inte vår tid över här. För att tiden ska gå lite fortare lägger vi nu in en extra växel och ska besöka tre olika länder på en månad! Imorgon åker vi till Jakarta i Indonesien. Magnus ska jobba där på fredag och det kändes som en kul ide´att följa med (och bokade raskt).....innan jag läste på lite mer om staden....

Nu, lite mera påläst så är jag osäker på om det var en sådan bra ide´. Jag känner mig lite som Ronja Rövardotter som "ska gå och akta sig för helvetesgapet" (fast inte lika självsäker då). Vi ska åka till Jakarta och akta oss för

1) terrorister som flera gånger, senast förra sommaren, bombade flera hotell i staden.

2) att bli rånade i taxin av oseriösa bolag (finns en hel sida på nätet om hur man ska välja rätt taxi i Jakarta).

3) korrupta poliser och andra tjänstemän som begär pengar för att inte sätta dit en för något man inte har gjort.

4) jordbävningar och tsunamis som ofta drabbar dessa områden.

GULP!

Men om vi kan undvika dessa faror så kanske vi får en trevlig helg först i Jakarta och sedan ute på den ö vi ska åka till för lite relaxing.

Wish us luck!

Hej då Julia och Jonathan, det blir tomt utan er här hos oss! Vi ses om en månad!

Singlish, denna singlish!

William vid en av kanonerna i Fort Canning Park

Nu börjar Julia och Jonathans vistelse här i Singapore lida mot sitt slut. På onsdag åker de hem och under veckan som varit har jag försökt hitta på utflykter för att visa så mycket som möjligt av landet innan de åker. Förutom Haw Par Villa i måndags så har vi varit och vandrat på Southern Ridges högt upp bland träden (har skrivit om detta i tidigare inlägg), gått en guidad tur i Kampong Glam och sett moskén. Vi har också varit i Fort Canning Park och besökt ett museum där (Battle Box) som nio meter under jord skildrar de sista timmarna innan Singapore kapitulerade och Japan tog makten den 15 feb 1942. Ganska spännande faktiskt men det hade förmodligen varit mer intressant om guiden hade varit bättre på engelska. Det var oerhört svårt att höra vad hon sade eftersom hon liksom många singaporianer som pratar "god" engelska ändå lägger betoningen fel. Det blir liksom kinesisk engelska eller vad man ska säga.

En av de nygotiska portarna i Fort Canning Park

Ingång till muséet Battle Box, det som var en brittisk kommandocentral under andra världskriget.

I Singapore talar man engelska, mandarin, malayjiska och tamil. Dessutom existerar ett inofficiellt språk som kallas singlish som är en blandning av engelska, malayjiska, tamil och hokkien. Det är en helt obegriplig rotvälska i snabbt tempo där meningen avslutas med viktiga utropsord för att förstärka innehållet. Lah! är ett vanligt ord och dessutom Mah! Lor! med fler. De förkortar ofta meningar som tex -Yes, you can, blir -Can, lah! -No, you can´t blir -cannot, lah! På en fråga till taxichauffören -Can I go with you? får man svaret -Can, can!

Oftast är det i taxin som man stöter på folk som pratar extrem svårförståelig singlish. Det hjälper liksom inte att jag är ganska övertygad om att jag har rätt uttal, de förstår mig lika lite som jag förstår dem. Här är ett samtal jag hade i taxin häromdagen.

-I want to go to Lock road please.

-huh?

-Lock road!

-huh?

-It´s of Depot road, go by Alexandra.

-Alexandra, lah!

-Yes, but Lock road is of Depot road.

-huh?

Efter att taxichaufören ringt en kompis som skulle hjälpa till i kommunikationen vilken inte heller förstod mig så fick jag peka mig fram och när vi till slut kom fram sa han helt tydligt

-Oh, Lock road! (men det var ju precis det jag sa ju!)

En annan chauför som dock inte pratade extremt dålig engelska frågade var jag kom ifrån

-Sweden.

-Tviden?

-No, Sweden!

-Tviden.

-SWEDEN!

-Tviden. (Är han knäpp på riktigt eller?)

-Where?

-Sweden, up in the north!

-Oh, I only heard about Sweden!

Jaa, vad säger man....

En lyx vi unnar oss här i Singapore är hemleverans av varor från affären, cold storage. Man beställer på nätet och så kommer varorna dagen efter. Ofta ringer de tyvärr och vill tala om att den varan jag beställt inte finns, går det bra med en annan osv. Nu är det så att jag börjat få magkramp när jag ser att de ringer på min telefon. Orsaken är att jag har otroligt svårt att förstå vad de säger och det är såå pinsamt! Jag menar, när jag för femte gången sagt -excuse me, what do you mean? så vet jag liksom inte vad jag ska göra. Vid ett tillfälle ringde de och sade:

-ejpels not good ah.

-sorry, what?
-ejpels no najs, waant anatter ejpel?

-ejpel?

-yes, waant granny smith?

-oh, you mean apple!
-yes! (fniss fniss)
Sist de ringde och snattrade sa jag bara -I don´t understand you, do what you want! och så lade jag på.....alltid lika spännande att se vad man får i kassarna från cold storage!

Som tur är hör man liknande historier överallt för annars skulle man lätt få dåligt självförtroende när det gäller engelskan. Magnus kommer hem från jobbet och berättar att han också har väldigt svårt att förstå sina arbetskamrater ibland och det blir många pinsamma situationer.

I torsdags började William på dagis efter jullovet så nu återgår vi till "vardagen" här i Singapore precis som vi skulle gjort hemma. Helgen har varit väldigt lugn och jaa, tråkig faktiskt! Jag har kan man säga haft en anti-singapore helg. Jag längtar hem och är trött på

a) värmen (ja, förlåt!) och att man alltid är svettig

b) alla kineser som är ÖVERALLT

c) bada i pool

d) åka taxi och sitta i bilköer

e) åka tunnelbana där man får knö sig in (jag vill köra bil!)

f) gå i flipflops (jag vill ha mina snygga vinterstövlar)

g) äta ute (förlåt igen!) för vi har inte köksgrejor nog att laga allt vi vill hemma

h) att man inte kan köpa frimärken mer än på två ställen i hela j-a city och dessutom inte hittar en brevlåda inom mils avstånd

Ni behöver inte tala om för mig att jag egentligen har det jäkligt bra.....men ibland måste man få gnälla lite. Fast jag längtar hem ändå, så det så!

Igår bokade vi en "cabana" vid poolområdet. En grillplats med allt som kan behövas. Man tar bara med sig maten och så grillar man. Disken lämnar man.....smidigt! Efter maten var grabbarna sugna på ett kvällsdopp!

Idag söndag har vi varit och ätit pizza i botaniska trädgården. Vi kunde knappt tro våra ögon kan jag säga när vi fick se en ca 1 till 1 1/2 meter lång varan/ödla spatsera förbi mitt på gångvägen vid restauranger och annat. Bara sådär! Herregud, tänk om jag hade mött den då jag varit själv på någon promenad någonstans. Jag tror allvarligt att jag hade dött eller åtminstone svimmat!

Hoppas ni där hemma har haft en härlig helg utan ödlor!

Haw Par Villa

Singapore har många sevärdheter och snart tror jag nog att vi har betat av det mesta av sådant man "bör" se här och lite till. Ett ställe som jag många gånger åkt förbi men aldrig besökt, på vägen upp till svenska sjömanskyrkan, är denna kinesiska park Haw Par Villa. Taxichauffören som släppte av oss här var mycket nöjd med att vi skulle dit "tells a lot about chinese culture". Parken hade sett sina bästa dagar men innehöll en massa skulpturer och scener ur deras mytologi (tror jag!). Dessutom fanns det en särskild del som innehöll "Helvetets tio gårdar" med figurer som skulle visa syndernas olika straff. Tur att William inte var större för det var scener där de högg av huvudet av varandra b.la! Jag vet inte om jag blev så mycket klokare när det gäller kinesisk kultur faktiskt....

William hittade en ny kompis, lite för stor att bjuda hem på playdate dock!

Det mest intressanta med besöket i denna park var varanen som simmade omkring i en av dammarna!

Pulau Ubin

Nytt år och nya äventyr! Nyårsaftonen för oss här i Singan går inte till historien som något större spektakel direkt, inte en raket hörde vi under hela kvällen som för övrigt bestod av middag och senare en DVD. Det är tydligen förbjudet här med smällare annat än organiserade fyrverkerier. På Aftonbladets hemsida såg vi en fin bild på fyrverkerierna i Singapore som var för långt borta för att vi skulle höra eller se.
Vi åkte dock ned till Raffles Hotell tidigare på eftermiddagen och tog en "Sling" samt Champagnedrink sådär glamouröst som det bara kan vara i Singapore.

Idag har vi varit på Pulau Ubin, en ö i Johorsundet mellan Malaysia och Singapore (ön tillhör Singapore). På den här ön, som är det sista oexploaterade området i Singapore, bor ca ett hundratal invånare som försörjer sig i huvudsak på fiske, räkodlingar och turism. Här har tiden stannat någon gång på sextiotalet och kontrasterna är stora mellan skyskraporna och denna lantliga miljö som det bara skiljer en halvtimme mellan. Här finns nästan ingen biltrafik och de boende har dieselgeneratorer som elförsörjning. Här finns forfarande många djur- och växtarter kvar som också tidigare fanns på fastlandet. Kobror, pytonormar, vildsvin och varaner är några av de djur man kan träffa på....gulp!

För några dollar tog vi "bumboats" ut till ön, inga tidtabeller finns, när man är tillräckligt många blir man ihopföst av hetsigt snackande (på mandarin!) kaptener som inte kan ett spår engelska på en av båtarna och off we go!

En massa bråte överallt på båten och inget säkerhetstänk alls, det är bara att hålla i sin unge så han inte knallar rakt i vattnet då båten är öppen baktill.

På ön hyrde vi cyklar och om man ska ta hänsyn till de "tips" på öns hemsida angående cykling på ön så var vi nog mycket slarviga! Vi skulle: ha sovit ordentligt natten innan, ha rejäla skor, mängder av vatten med oss, ha hatt och tänka på att cykling kan vara farligt, ja tom dödande!!!

Vi trotsade alla tips och överlevde!

Jag ska erkänna att jag var lite skraj för vi skulle träffa på något av alla de farliga djur som tydligen inte alls är ovanligt att man ser här. Som tur är såg vi inget farligare än en tupp! Efter en svettig cykeltur på typ en km (;-)) var vi så trötta att vi var tvungna att stanna och äta lunch och hämta krafter igen! Puh, en riktigt, riktigt varm dag idag!

Upp på cykeln igen och mitt ute i ingenstans så hittade vi detta väldigt gula hus....

En plats för tillbedjan till en tysk flicka död 1914 i första världskriget. Hon dog tydligen när hon föll ned för ett stup i flykt från engelska soldater. Varför man tillber henne har lokalbefolkningen numera glömt bort men det kommer fortfarande folk och ber om tur i spel b.la!

Nu vet jag var min stulna cykel och alla andras också för den delen hamnar, på Pulau Ubin!

Helt genomsvettiga efter vår väldiga prestation (cykla några km...) så tog vi båten tillbaka och åkte till wild, wild, wet, ett vattenlekland i Pasir Ris för att svalka av oss. När vi kom hem skypade vi med Bodil och Rickard som precis skulle ut och skotta den halvmeter snö som kommit under natten hemma!

Tjing!