Thailand

Nu är vi hemkomna från vår semester i Thailand och vi har haft det jättehärligt! Vi bodde på ett fint hotell en bit från stranden i Ao Nang. Själva Ao Nang var väl sådär, kunde ha varit Gran Canaria eller Grekland eller vad som, samma turistgata med inkastare på restauranger (som dock serverade jättegod mat!), turistshoppar, strandförsäljare och massor av turister där säkert hälften var svenskar! Vattnet och stranden i Ao Nang var heller inte det bästa men med svenska mått var det jättebra. Nej, för att få njuta av de bästa stränderna och det klaraste vattnet så ska man ge sig iväg till några av alla de öar som man kan åka till med antingen motorbåt eller sk longtail båt. Vädret var kanon alla dagarna, lite molningt blev det innan solen gick ner vilket var skönt då det var den tiden vi ofta åt middag.

Longtail boat i bakgrunden, träeka med bilmotor fästad vid en lång stång med propeller på. En sådan åkte vi med till en strand en dag.

Vårt hotellrum, ska öva på att göra sådana elefanter av handdukar!

Julia och Jontahan studerar solnedgången från restaurangen.

Julaftons kväll. Det blev thaimat, mums, medan vi såg solen gå ner över havet.

Under ett par av dagarna så åkte vi med motorbåt ut till olika öar med fantastiska stränder och klarblått vatten. Detta var heldagsutflykter med jättebra guider och det ingick god lunch båda dagarna. Vi var bla på Phi Phi islands (som blev hårt drabbad i Tsunamin för fem år sedan), Chicken Island, Poda och Tup Island. Vi gjorde flera strandhugg runt dessa öar bla på stranden från filmen "The Beach" (som vi var tvungna att köpa i en av souvenirshopparna) och kollade in olika sevärdheter som grottor och monkeybeach där det sprang omkring vilda apor. Den största behållningen av dessa utflykter var ändå snorklingen. Båten kastade ankar på öppet hav och där fick vi snorkla.

William och jag på båten.

Jädra fort gick det! Två motorer med 225 hk per st! Det är skillnad mot den vi har på båten i Stråken...typ 7.

Chicken Island

För att vi turister skulle bli ordentligt nöjda så kastade personalen på båten i bröd i vattnet. Fiskarna kom i hundratal och riktigt hoppade upp på vattenytan. Det kändes som att befinna sig i en fisksoppa, fattades bara lite curry eller nåt så hade saken varit biff....ja fast nu var det ju fisk då! Skitäckligt ärligt talat. Magnus fick fisk innanför den flytväst han bar (officiellt för att ha bättre koll på William på öppet hav men han hade säkert sjunkit som en sten utan ;-)) och fisk simmade in i cyklopen. Jag och Jonathan flydde upp i båten! När fiskmängden blev mera lagom och vi fick plats i havet igen så hoppade vi i och

för oss amatör- snorklare öppnade sig en fantastisk värld! Fiskar av alla de slag och med de mest fantastiska färger, korallrev med "munnar" som öppnades och stängdes var en del av allt häftigt vi såg. Jag ska erkänna att det är med skräckblandad förtjusning som man simmar omkring. man väntar liksom bara på att något stort och obehagligt ska dyka upp bakom en.....fast det var visst bara en Japan med undervattenskamera!

Det blir ju ofrånkomligen så att man, trots att man helst vill glömma bort det, har vissa behov som uppstår under dagen. Guiderna pekar glatt ut mot vattnet och säger -big, big toilet! Med tanke på alla tusentals (nej, vi var inte ensamma) turister som besöker dessa stränder och vatten så börjar man ana vartåt det lutar om man säger så.....HUA! Visst, det fanns toaletter på vissa ställen men de var ofta av icke besöksvänlig karaktär om man säger så.

På tal om det här med toalettbesök. Vår lille son har ett ständigt trängande behov av att göra nr 2 på offentliga och de mest olämpliga platser och det har alltid varit så ända sedan han var bebis! Under de här dagarna i Thailand för att ta ett exempel så har han nog besökt de flesta restaurangtoaletter men inte vår egen toalett på hotellet en enda gång! Tänk två gånger om dagen i fem dagar! När jag och Julia fick manikyr på ett ställe och Magnus och Jonathan gick iväg för att ta något att dricka i väntan på oss så skulle William stanna hos oss för att titta. Så sitter man där med nymålade naglar på både fötter och händer och vad hör man då? -Jag är bajsenödig! Men va faan! Nu när man inte direkt varit ensam svensk i Thailand så riktigt ser man hur folk ler i mjugg när de hör William skrika det högsta han kan på restaurangen -Jag är bajsenödig! och man ser riktigt hur de tänker -Gud va skönt att det inte var min unge! För hur det än är och oavsett var man än är, offentliga toaletter är inte roliga. Dessutom måste en sådan liten verkligen sitta på ringen ordentligt samt hålla sig i (uuäää!). Fast på flygplatsen passade vi på att skratta lite i smyg då ett barn spillde ut sin cola på hela sig och sitt säte....lite rättvisa måste det väl ändå vara!

Vi funderar allvarligt på att köpa en sådan här! Hela familjen får ju plats (Julia vägrar vara med på en sådan pinsam bild så hon fotar).

För övrigt så har resan gått utan missöden, vi har dessutom ätit jättegott (och billigt!) hela tiden. Jaa, förutom William som levt på cocacola och pommesfrites. Han har ingen matlust alls i värmen och kombinationen övertrötthet och sockerkickar/dalar har inte varit att leka med stundtals. Lägg till lite sura tonårsminer på det också så kanske man lätt kan föreställa sig hur det kan te sig. Men, vi är helnöjda med vår resa och vi vill gärna tillbaka, fast nästa gång åker vi utan barn så blir det ännu roligare ;-)!!!

Till sist, GOTT NYTT ÅR!

Ps Tack för alla kommentarer på bloggen, mail och kort vi fått! Vi uppskattar det och läser allt!