Så var vi då hemma! Efter en 24-timmars resa (från dörr till dörr) landade vi så äntligen i ett vinterlandskap som heter duga. Resan hem gick via Bangkok till Köpenhamn och därifrån till Göteborg. William var en riktigt duktig kille och gnällde inte en enda gång under hela resan! Dessutom sov han i åtta timmar under långflygningen så allt gick hur bra som helst.Det var riktiga lyckokänslor hos både mig och William att få komma hem. William hoppade och tjoade och stresslekte med allt samtidigt på sitt rum. Farmor hade lagat önskelunchen som bestod av ugnstekt falukorv och potatismos (jaa, faktiskt så var det det vi längtade mest efter!) vilket var supergott. Precis som förra gången vi kom hem så är jetlagen påtaglig. Igår morse vaknade jag kl 02 och kunde inte somna om och i morse väckte William mig vid 04 pigg som en mört, suck! Igår gav vi oss ut i snön vilket var underbart! Frisk luft och rosor på kinden är riktigt härligt!
Tyvärr så hade bilen som nu stått ett tag, latat till sig ordentligt och ville inte starta. Det fick bli bärgning till verkstad och lite fix och don och vips så var man tvåtusen spänn fattigare!
Skidpremiär!William tyckte det var väldigt spännande med all snö. Han var också förundrad när alla vinterkläder skulle tas på och stod och stampade med fötterna i sina tjocka stövlar. Strumpor var det ett tag sedan han använde också så det var också konstigt och det var mycket gnäll ett tag över att det var kallt på golvet :-).
Vi kom ju hem till ett riktigt snöoväder så idag har vi skottat för fullt och det snöar ännu. Blir svårt att ta sig någonstans idag med bil.
Nu är alltså vårt äventyr i Asien slut, Magnus kommer hem om tre veckor och då är vi äntligen samlade igen alla fem i familjen. Så mycket upplevelser vi haft kommer att ta ett bra tag att smälta. Allt har inte varit enkelt alltid och framför allt vardagarna har varit riktigt långtråkiga.
Jag är övertygad om att alla i familjen har utvecklats och lärt sig något nytt om sig själva under det här halvåret, t.ex att man inte behöver alla de materiella saker man omger sig med här hemma. Det är inte mycket prylar jag saknat hemifrån under de här sex månaderna faktiskt. Det som verkligen betyder något och som man saknar är det man tar för givet många gånger, familj, arbetskamrater och vänner!
Så tack alla Ni som mailat, chattat, sms:at, skypat, lämnat kommentarer och skickat vykort. Vi har uppskattat detta enormt mycket!
Stort TACK till farmor och farfar som gjort äventyret möjligt när vi trodde det var kört! Tack för att Ni finns!
Tack till syskon som funnits där för oss. Så härligt att tillhöra en familj som stöttar när det blåser!
Tack också Ni som följt oss på bloggen men som velat vara anonyma. Jag är grymt nyfiken på vilka Ni är men det lär jag aldrig få veta :-).
Så, med en önskan om en härlig vår, om den kommer, avslutar vi nu bloggandet!
Over and out!
Hallå!
SvaraRaderaHärligt att se lite vinterbilder, ser ju ut som William har en framtid inom skidåkningen.
Känns konstigt att se snöbilder när man sitter här i Singapore ca 1000 mil bort och med 50 graders temperaturskillnad. Längtar efter er jättemycket, hoppas att tiden som är kvar går fort. Kramar från mig
Detta var mycket bra skrivet "Det är inte mycket prylar jag saknat hemifrån under de här sex månaderna faktiskt. Det som verkligen betyder något och som man saknar är det man tar för givet många gånger, familj, arbetskamrater och vänner!"
SvaraRaderaPrecis så är det.
Sedan alla dessa anonyma bloggbesökare, man undrar vilka de kan vara, man tycker att någon gång skulle du kunna ge sig till känna;).
Många kramar från Annelie i Singapore och krama syrran med en jättekram från mig när du börjar jobba.
Hej igen!
SvaraRaderaTycker att du ska fortsätta blogga men med en ny blogg, Familjen Berg helt enkelt!
Om vardagen hemma i Sverige, för den är precis som livet i Singapore ett äventyr, eller hur?
Det jag saknar här i Singapore, är att mera av våra vänner hemma i Sverige skulle blogga så även vi vet vad som händer, de har full koll på vad vi gör i Singapore men vi är precis lika nyfikna om deras vardag, visst är det så?
Kram Annelie
Tack för att jag och Anthon fick vara med i äventyret. Idag fastnade jag med färjan i isvallarna. Fick backa och ta sats och med ett ljudligt brak ta mig igenom. Det är vinter och dom varma och svettiga dagarna i sydostasien känns så långt borta att det är svårt att förstå att vi nyss var där./Jonny
SvaraRadera