Sista inlägget!

Så var vi då hemma! Efter en 24-timmars resa (från dörr till dörr) landade vi så äntligen i ett vinterlandskap som heter duga. Resan hem gick via Bangkok till Köpenhamn och därifrån till Göteborg. William var en riktigt duktig kille och gnällde inte en enda gång under hela resan! Dessutom sov han i åtta timmar under långflygningen så allt gick hur bra som helst.
Det var riktiga lyckokänslor hos både mig och William att få komma hem. William hoppade och tjoade och stresslekte med allt samtidigt på sitt rum. Farmor hade lagat önskelunchen som bestod av ugnstekt falukorv och potatismos (jaa, faktiskt så var det det vi längtade mest efter!) vilket var supergott. Precis som förra gången vi kom hem så är jetlagen påtaglig. Igår morse vaknade jag kl 02 och kunde inte somna om och i morse väckte William mig vid 04 pigg som en mört, suck! Igår gav vi oss ut i snön vilket var underbart! Frisk luft och rosor på kinden är riktigt härligt!

Tyvärr så hade bilen som nu stått ett tag, latat till sig ordentligt och ville inte starta. Det fick bli bärgning till verkstad och lite fix och don och vips så var man tvåtusen spänn fattigare!

Skidpremiär!

William tyckte det var väldigt spännande med all snö. Han var också förundrad när alla vinterkläder skulle tas på och stod och stampade med fötterna i sina tjocka stövlar. Strumpor var det ett tag sedan han använde också så det var också konstigt och det var mycket gnäll ett tag över att det var kallt på golvet :-).

Vi kom ju hem till ett riktigt snöoväder så idag har vi skottat för fullt och det snöar ännu. Blir svårt att ta sig någonstans idag med bil.

Nu är alltså vårt äventyr i Asien slut, Magnus kommer hem om tre veckor och då är vi äntligen samlade igen alla fem i familjen. Så mycket upplevelser vi haft kommer att ta ett bra tag att smälta. Allt har inte varit enkelt alltid och framför allt vardagarna har varit riktigt långtråkiga.

Jag är övertygad om att alla i familjen har utvecklats och lärt sig något nytt om sig själva under det här halvåret, t.ex att man inte behöver alla de materiella saker man omger sig med här hemma. Det är inte mycket prylar jag saknat hemifrån under de här sex månaderna faktiskt. Det som verkligen betyder något och som man saknar är det man tar för givet många gånger, familj, arbetskamrater och vänner!

Så tack alla Ni som mailat, chattat, sms:at, skypat, lämnat kommentarer och skickat vykort. Vi har uppskattat detta enormt mycket!

Stort TACK till farmor och farfar som gjort äventyret möjligt när vi trodde det var kört! Tack för att Ni finns!

Tack till syskon som funnits där för oss. Så härligt att tillhöra en familj som stöttar när det blåser!

Tack också Ni som följt oss på bloggen men som velat vara anonyma. Jag är grymt nyfiken på vilka Ni är men det lär jag aldrig få veta :-).

Så, med en önskan om en härlig vår, om den kommer, avslutar vi nu bloggandet!

Over and out!

Paradise on Earth

Vilka härliga dygn vi har haft! Ön Rawa på Malaysias östkust måste vara en av de bästa platser som finns.

Efter en något strulig start blev vi till slut upplockade utanför vårt condo i lördags morse. Vi hade fått en tid kl 7.30 då vi skulle bli hämtade med bil men då ingen dök upp fick vi ringa någon som påstod att de var på väg och att "det var gott om tid". En timme och tio samtal senare dök så en person upp. Vi var hyfsat sura förstås men efter lite mummel så fick chauffören fram att han gjorde en kompis en tjänst så han var inte ansvarig.... förmodligen hade de missat vår bokning och nu blev detta en nödlösning. Det var jätteköer in till Malaysia genom passkontrollen så vi påpekade att vi skulle med en båt kl 12 men fick bara till svar att det var gott om tid. Väl i Malaysia skulle vi helt plötsligt byta bil. Mitt ute i ingenstans släpptes vi av och där stod några snubbar som diskuterade utan att vi förstod något. De ville iallafall att vi skulle betala i förväg men Magnus vägrade och till slut bar det av igen i en skruttig lokaltaxi utan aircondition. Det kändes inte alls bra att vara så utelämnade! Vi det laget insåg vi att vi inte skulle hinna med båten om vi överhuvudtaget skulle komma till Mersing, dit båten gick ifrån, alls. William var jättegnällig och bilen skuttade åt alla håll och kanter på de slingriga vägarna. Jag kan säga att jag undrade varför vi alls kom på denna befängda ide´att åka bil in i Malaysia! Efter totalt fyra timmar så kom vi till slut fram och väl där så ordnades en extra avgång med båten. De ansvariga för öns bokningar har inget med taxibolaget att göra men de kompenserade oss ändå för strulet vi haft. Båtfärden sedan var nästan i klass med den vi gjorde för några veckor sedan i Indonesien och under den gungiga färden skrek jag till Magnus -HÄDANEFTER ÅKER VI BARA CHARTERRESOR, OKEJ!

Men...så kom vi då fram....till paradiset! Vi hann inte mer än kliva i land förrän lugnet lade sig hos oss och vi förstod att platsen var värd resan hit! Rawa är en liten klippö omringad av korallrev med bara en liten men fantastisk strandremsa av kritvit sand. Dessutom är Rawa grannö till förra Robinson-ön Tenga som är i mitten av de öar på bilden ovan.

Det gick inte att gå runt ön då det bara var klippor på ena sidan men upp på toppen kunde man gå med en fantastisk utsikt som belöning.

Så har vi nu solat, badat, snorklat och byggt sandslott i två underbara dygn samt ätit jättegod mat och bara haft det gott. Maten som ingick i bokningen bestod av bufeér både till lunch och middag med både asiatiska och västerländska rätter. När de ringde i klockan var det dags att äta, så lyxigt att bara sätta sig, bara några meter från stranden dessutom. All dryck skrevs upp på rummet och betalades på fastlandet när vi åkte hem. Smidigt!

Trots att det var fullbelagt på öns sjuttio stugor (med jättemycket barn!) så hade vi känslan av att vara nästan ensamma på stranden.

Hurra för Magnus som fyller trettiofem idag!

I morse fick vi besök av en flock påfåglar utanför vårt rum.

William stortrivdes verkligen och grät när vi skulle åka hem.....

Hemresan idag gick som en dans, taxin stod och väntade i Mersing och mannen som var ansvarig för taxin mötte upp och bugade och bockade och bad om ursäkt för strulet i lördags. William sov en bra stund i bilen och vi var hemma här i Singapore vid halvtvå tiden.

Vilket härligt sätt att avsluta vår halvårslånga vistelse i Asien!

På onsdag går flyget hem till Sverige för mig och William. Dags att ta några djupa suckar inför den långa resan ensam med William igen. Det är verkligen ingen höjdare att sitta på flyget så länge själv med ett litet barn men det måste ju gå och det ska bli så skönt att komma hem igen.

ps. det där med att vi hädanefter bara ska åka charterresor....det har vi redan glömt bort ;-)!

Gong Xi Fa Cai!

...eller Gott Nytt År! Vilken tur vi har som får fira nyår två gånger på kort tid :-). Idag var det "chinese dress up day" på Williams dagis och tillika hans sista dag. Jag hade bakat cupcakes som William fick bjuda på och vi gav en liten sak till alla barnen och fröknarna. William fick spontana kramar av sina kompisar och han var faktiskt lite bekymrad när vi åkte hem. - Ja e lite lessen för att jag ska åka hem till Jonsoping, mamma....Lite sorgligt är det tycker jag med!

Hela veckan har det pysslats på dagis och mängder av teckningar och pynt fick följa med hem idag. Det märks att nyåret här är en stor högtid. Nyårsafton infaller ju på söndag vilket också är Alla Hjärtans Dag, så William hade med sig hjärtan i alla dess former också.

Alla Hjärtans-hatt, han kanske blir en riktig heart breaker när han blir stor.

En kinesisk nyårstradition är att ge barnen pengar i små röda kuvert. Här i form av chokladpengar.

Några av Williams klasskompisar.

När vi kom hem till lägenheten stod denna på bordet som en nyårshälsning från våra hyresvärdar. Att ge varandra mandariner är också en tradition för att önska välstånd inför det nya året. Tigern som ju är detta årets djur symboliserar mod, tävlingsinstinkt och oförutsägbarhet. Man ska inte låta sig luras av dess lugn för om det behövs, så hugger de! Kineserna, som måste vara det mest skrockfulla folket som finns, lägger stor vikt vid en mängd symboler och inrättar sitt liv därefter.

I gårdagens tidning stod att läsa att i och med att det nu snart blir Tigerns år så har antalet vigslar ökat dramatiskt månaderna innan nyåret. Att gifta sig under Tigerns år är dåligt samt att skaffa barn då de får Tigerns personlighet. Under ett samtal vi hade för ett tag sedan med några kineser så fick vi veta att det var ytterst noga med att ta reda på vilket år en flicka var född när man börjat dejta någon. De menade på fullt allvar att om det inte var ett passande år så var det inget man chansade på utan man fick avsluta dejtandet.

Så här fredagen innan nyåret så firar man även på arbetsplatserna. På Magnus jobb skall det bowlas och ätas gemensam lunch och dagen till ära har man högtidligt talat om att det är okej att bära shorts!

För oss har dessa dagar framåt också viss betydelse. Vi blev ett par för åtta år sedan, förlovade oss för fem och gifte oss för två. Dessutom är det ju alla hjärtans dag och på måndag fyller Magnus år. Vad kan vara bättre än att fira allt detta med förhoppningsvis sol och bad på en paradisö?

Många alla hjärtans kramar till Er alla och trevlig helg!

Nedräkning

Vi tar seden dit vi kommer, nyårs-pyntat var det här!

Nu börjar nedräkningen för oss. Av äventyret här i Asien återstår nu bara en vecka för mig och William. Magnus behöver dock stanna kvar ytterliggare några veckor. Innan vi åker hem ska vi hinna med ett par dagar i Malaysia, dit vi åker på lördag.

Då William varit på dagis på förmiddagarna har jag de sista veckorna passat på att gå guidade turer, besöka museum, njuta av en kaffe och croissant på cafe´ samt handla grejor som jag vill ta med hem som minne. Helgen som gick besökte vi Holland Village, ett mysigt förorts-område där vi inte varit förut, med många restauranger och trevliga butiker. Resten av helgen gick i lugnets tecken med besök i barnens botaniska trädgård men också bad och sol på vårt condo.

En liten, liten del av allt jag köpt och som nu ska få plats i resväskorna, hur ska det gå?

Här finns saker typiska för alla de olika kulturer som utgör Singapore samt från resor vi gjort. Kan ni se vad som representerar vad?

Sent igår kväll var det dags för Jonny och Anthon, våra sista gäster här i Singapore, att åka hem till Sverige igen. Det har varit tre intensiva veckor för dem med att dels utforska Singapore men också två utresor både till Vietnam och Thailand. Det har varit roligt att ha Er här och vi hoppas Ni haft en spännande och rolig semester!

Tre dagar återstår för William på dagis och nu så här på slutet har det lossnat för honom. Han är inte alls ledsen längre när vi lämnar honom. Tråkigt att det inte skett tidigare men inte så konstigt att han haft det svårt. Ingen har förstått honom och han har inte förstått dem mer än enstaka ord. Det känns ändå skönt att han avslutar denna tiden positivt, det hade blivit ett tråkigt minne annars.

Han lär sig engelskan väldigt fort och blandar ibland svenskan med engelska ord. -vad har du lekt med idag på dagis? -jag har playat med water! -maten var delicious! - jag fick biscuits idag! :-). Synd, synd att han nu kommer tappa det han lärt sig.....

Nu ska jag ta itu med att sortera sådant som skall få följa med hem och sådant som skall få stanna. Williams stora mjukiskrokodil och sparkmotorcykel som vi köpt här ska Williams dagis få. Kläder och andra leksaker skall skänkas till kyrkan här som tar det med sig till barnhemsbarn i Thailand. På fredag ska vi ha avskedskalas för William på dagiset så det blir till att baka cupcakes och fixa presenter till både barn och fröknar. På fredag är det dessutom "Chinese dress up day" på dagis inför kinesiska nyåret så jag hoppas William tar på sig de fina kläder jag betalat en halv förmögenhet för (nää nu kanske jag överdrev) så att jag kan lägga upp bilder på honom. Tills dess, ha det bra...lämna gärna kommentarer....

Chinatown i bilder

Kinesernas allra största och viktigaste högtid på året är nyårsfirandet som infaller i slutet av januari eller februari (i år den 14 februari). Enligt den traditionella kinesiska kalendern lämnar vi nu oxens år och går in i tigerns år. För kineserna innebär nyåret ett två veckor långt firande med besök hos släkt och vänner samt gåvor framförallt till barnen i form av pengar i små röda kuvert.
Både förra och denna veckan har jag tillbringat flera förmiddagar med att ströva omkring i Chinatown för att beskåda förberedelserna. För varje dag ökar folkmängden och fler och fler små stånd dukas upp med mat, frukt, blommor, godis och krimskrams. Hela Chinatown sjuder av liv och rörelse med en fantastisk färgprakt.

Den dominerande röda färgen är viktig för kineserna. Den betyder lycka och är livets färg. Taxichaufförer har ofta något i rött hängande i backspegeln. Blommor speciellt i färgen rosa är också viktig och är symbol för kärlek. Eftersom nyåret också kallas för vårfest så är den rosa körsbärsblomman en vanlig syn som symbol för både våren och med den rosa lyckofärgen.

Eftersom kommande år är tigerns år så finns det tigrar i alla dess former att köpa.

Torkade hela kycklingar, korvar och ja, jag vet inte allt finns också för den som är intresserad.

Idag blir det fredagsmys här på Orchard Scotts och i helgen, som är den sista hela helgen här i Singan för vår del, ska vi försöka utforska ett område som vi inte varit i förut. Trevlig helg alla!

Vietnam

I fredags tog vi flyget från Singapore till Ho Chi Minh City (Saigon) i södra Vietnam. En resa som vi sett mycket fram emot! Ho Chi Minh är Vietnams största stad med ca åtta miljoner invånare. 1859 intogs landet av Frankrike och tillhörde dem fram till delningen av Syd- och Nordvietnam 1954. 1959-1975 pågick Vietnamkriget mellan Nord och Syd där Nordvietnam segrade och ca fem miljoner Vietnameser dog.
Landet är fattigt men invånarna mycket vänliga och det finns inte mycket brottslighet att tala om. Jag tror ingen av oss var förberedd på hur kaotiskt Ho Chi Minh skulle vara. Avgaserna låg tung över staden pga alla dessa mopeder (4 miljoner!) som är överallt och tutar konstant. Det är skitigt, skräpigt med fula fallfärdiga hus men också väldigt charmigt när man upptäcker Vietnamesernas företagssamhet och påhittighet. Överallt dessa små, små matstånd i alla gathörn bestående av en liten eldstad, en kastrull med lite nudlar i och ett par plaststolar för kunderna (i bästa fall). Sittandes på huk med sina traditionella hattar säljandes allt möjligt tänkbart och otänkbart....hund samt råtta är vanlig mat här i Vietnam.

Dessa mopedförare också som givit oss många skratt både pga den helt oförutsägbara trafiken (kors och tvärs utan några som helst trafikregler) men också pga alla helt otroliga laster som de på något sätt lyckas få upp på mopederna. Vi har sett kylskåp (den stora modellen!), stora glasrutor och växter bland mycket annat transporterat helt livsfarligt ute i trafiken. Mindre roligt är synen då två vuxna, med hjälm, åker tillsammans med sina små (bebisar ibland) barn, utan hjälm!

På fredagen fick William tyvärr feber och blev förkyld så det blev en lugn första dag för oss då vi bara snabbt åkte ned till en en känd marknad och sedan höll oss på hotellet. Dagen efter var han feberfri igen och vi hade en mycket upplevelserik dag. Vi hade egen guide och chaufför som tog oss runt staden för att se de saker man bör se.

Här står vi framför Återföreningspalatset (förut presidentbostad) där en stridsvagn körde igenom grindarna och hissade den Nordvietnamesiska flaggan den 30 April 1975.

Postoffice, fransk kolonialstil från 1891

Notre Dame, 1850.

Krigsmuseét med mycket otäckt men intressant att se.

Det äldsta kinesiska templet i Ho Chi Minh.

Utsikt över staden från vårt hotell.


På eftermiddagen åkte vi ca tre-fyra mil från staden (vilket tog 1 1/2 timme!) för att besöka Cu Chi-tunnlarna som användes under Vietnamkriget. En mycket fascinerande eftermiddag tyckte vi nog allihop (ja, inte William kanske). Dessa tunnlar var en del av ett större nätverk över stora delar av landet och började grävas redan under kriget mot Frankrike. Under Vietnamkriget blev tunnlarna så långa som över 200 km. Det tog en person en dag att gräva tre meter.....

Dessa öppningar var ca 20 x 40 cm och det var inte lätt för någon annan än små och smala Vietnameser att ta sig in. Brorsan avstod.......av förklarliga skäl, hehe...

Vi fick också chansen att krypa in i några tunnlar som hade gjorts dubbelt så stora för att turister skulle kunna ta sig in....svårt att föreställa sig hur de fick plats förut! Dessutom fanns både spindlar, ormar och skorpioner i dessa tunnlar på den tiden. Vi fick även smaka på tapioka vilket var det Vietcong levde på och åt i speciella rum under marken. Vi fick också se en mängd olika otäcka vapen och fällor gjorda av rester från bomber och annat som amerikanarna fällde över området. Detta område anses vara det mest bombade området någonsin.

Ser ni att det sitter en man och kör mopeden?



På söndagen tog vi ännu en guidad tur, denna gång till Mekongdeltat, 1 1/2 timmes bilresa söderut. Vi hamnade på en riktig turistfälla tyvärr där vi trodde vi skulle få se lite av landsbygden och hur folk lever där men vi blev forslade runt till en massa godisfabriker och annat där vi naturligtvis förväntades köpa det de producerat.

Trots allt var det lite trevligt att med båt åka över Mekongfloden

där "kvinna nummer fem" körde båten åt oss.

Sedan fick vi bland tusen andra lika dumma turister köa för att få åka "paddleboat" längs små kanaler iförda traditionella hattar!

Här bröt jag ihop av skratt! Jag skrattade så jag nästan kissade på mig! Jag påmindes plötsligt om det norska barnprogrammet "Bröderna Dahl och proffessor Drövels hemlighet" (ni som är födda på sjuttiotalet vet vilket jag menar..) och det såg så otroligt fånigt ut...

...när brorsan irriterat kapitulerar för turistnäringens skull....och sätter på sig hatten! Så fruktansvärt roligt! Detta var hela behållningen med Mekongutflykten!


Vi fick avsluta dagen med att åka en hästkärra, lika fånigt det också, till en lokal restaurang och äta....

.....elephant ear fish! Mmmm...yummie!

En arme´av mopedister!

Hmm....får jag också plats?

Guiden berättade att de nyss snyggat upp alla telefonledningar.....

Minikök

Mopedreservdelar var det här!

Trottoarerna var folks vardagsrum och hönsgård!

Lite till hade nog gått...

Ett skjul byggt av tombackar

Måndagen har vi tillbringat med att försöka strosa runt lite på gatorna. Som västerlänning blir man iakttagen och har man med sig ett litet barn också så väcker det stor uppmärksamhet. Folk gjorde stora ögon, barn pekade på William och särskilt kvinnorna var mycket påflugna. Vi kunde inte gå på en marknad och handla utan fick springa därifrån pga att William inte fick vara ifred. Luften är gräslig och trafiken är öronbedövande och det räckte med någon timmes promenad innan vi fick nog. Att ta sig över gatan var ett äventyr i sig där vi fick beskrivet i hotellguiden hur man ska göra: typ, gå bestämt och utan att tveka. Backa inte och gör inga oväntade manövrar. Mopedisterna vet vad de gör....okej...

Jag tänker på alla dessa som alltid måste leva i detta, särskilt alla barn....man får ett annat perspektiv på sitt eget liv vilket inte är så dumt ibland.

Vi har haft en mycket intressant resa men som alltid är det skönt att vara tillbaka i rena, fina Singapore. Nu blir det att ta det lugnt en dryg vecka med dagis och jobb. Jonny och Anthon packar om väskan och åker i övermorgon till Thailand.

Ha det gott alla i all snön därhemma, vi saknar Er!